what happend to the greatest child?

Visst är det frustrerande när man är på sitt bästa humör och verkligen ser framemot en viss händelse men sedan går det hela åt helvete bara för att någon annan inte är på samma goda humör?
I detta fallet pratar jag om min danslärare. Innan lovet hade alla elver i klassen enskilda samtal med henne. När det var min tur att gå in, sa hon i stort sätt bara positiva saker och gav mig beröm. Men, hon sa också att jag behövde lägga till "den sista lilla sprutten" (?). Jag tolkade det som att jag behövde satsa 120% på det, eftersom att det är den sista terminen. Absolut var min första tanke. Jag behövde lovet för att bli helt frisk och för att sedan komma tillbaka och verkligen ge allt från min sida.

Idag när vi skulle dansa, såg jag verkligen framemot det och så fort jag satte en fot i balettsalen insåg jag att hon var på kasst humör. Jag klandrar inte henne för det, vi alla har våra dagar. Och det har säkert varit gånger då hon har sett framemot att undervisa, och så är jag (och kanske till och med resten av klassen också) totalt okoncentrerad(e) och känner verkligen inte för att stå och göra en massa plieér.

Detta kanske hjälper mig att förstå min lärare en aning bättre. För att ska jag vara ärlig så är det på tok för många gånger det har hänt att hon vill sitt bästa och vi har skitit i henne ganska öppet!
Det handlar verkligen om att lämna alla problem man har för stunden utanför danssalen och inte dra med dom in. För att det tynger inte bara ner läraren, utan även mina klasskamerater. Jag brukar säga att Ju mer jag dansar, desto mindre blir problemen. Och det svåra just nu är exakt det, att inte blanda problemen med dansen.
Det är trots allt det jag brinner för och jag planerar att spendera resten av mitt liv åt det, så varför förstöra det jag älskar att göra mest av allt pga personliga problem? I dagsläget dansar jag ca 3 timmar om dagen, dvs att jag har 21 timmar kvar att oroa mig för annat.
Syftet med denna texten var egentligen mest för min egen skull. För att jag ska kunna läsa det jag själv skriver och kunna förbättra min attityd. Inte bara angående dansen, utan gentemot allt.

Jag vill och behöver växa som person, och jag är medveten om att jag inte ens är halvklar genom livet än, men för att jag ska kunna göra detta, måste jag få en chans att lära av mina misstag. Jag tror och tycker att alla alltid förtjänar en andra chans, människor kan förändras, men om jag ska kunna att förlåta andra, vill jag att andra också ska kunna förlåta mig.                                                                                                                                 

 Emelie, Alexandra och Isabella ( maj 07 )


Kommentarer
Postat av: L

du skriver bra snäckan, roligt att iaf kunna läsa vad som är på g i ditt liv just nu.
älskar dig puss!

2008-02-26 @ 23:21:15
Postat av: Bella

Jag håller med dig till 120 % och efeter denna texten fick du mig att faktiskt börja tänka på vissa saker. Jag gör de jag vill och jag ska satsa upp till 157464924629 % om inte mer!..älskar dig gumman du får mig att ge allt.. :)

2008-02-27 @ 20:31:58
Postat av: Emily

Fina! :)

2008-03-09 @ 19:03:15
URL: http://verystylish.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback