jag kommer att sova gott inatt
Jag kan tänka mig att det kan vara svårt för någon som inte dansar själv att förstå hur någon kan brinna för dans, men den kicken man får när man står på scen (eller gympasalsgolvet :P) är verkligen obeskrivlig!
Det finns inget som kan få mig att glömma allt annat omkring mig på den nivån! som sagt, dansen är min grej!
Jag fick hem ett paket idag där mina efterlängtade tygskor låg och skrek efter mig, finally! Nu fattas bara det lite varmare och lite finare vädret!
Som ni säkert förstår så sov jag väldigt lite inatt, jag tror att det blev 3-4 timmar. Jag är totalt slutkörd nu, därför drar jag mig mot sängen. Ha det fint, och jag lovar att hitta något intressant att skriva om.
God natt!
bjuder på en bild på svenska balett skolan, haha! enojooooy....
i will make you miss me so bad, and if you don't, then baby it's your lost .
sushi
Efter skolan idag så hade jag o mamma planerat en shoppingrunda på stan, och så blev det! Hittade som vanligt inga jeans, men jag kom hem med en klänning och några tröjor.
När vi var på väg hem så gick vi förbi ett nytt sushi-ställe som öppnat. Varken jag eller mamma hade smakat det innan, så vi bestämde oss för att gå in och smaka en portion.
Det började med att vi fick en tallrik för mycket (dvs 11 extra bitar), visst skulle ni inte heller säga något?
Hur som helst, jag måste säga att sushi är något av det äckligaste jag smakat! Jag o mamma la nästan på golvet av skratt där inne, ah så pinsamt!
Så nu är det konstaterat! Sushi är verkligen inte min grej. Det slutade med att vi lämnade nästan allt på tallriken och gick ut därifrån medans vi asgarvade och begav oss mot burger king. so much better!
Vi kom hem precis i tid till grey's och jag hann att se en kvart? sen däckade jag på soffan, och vaknade nu...
mår precis lika dåligt som igår, bara att örat gör mer ont och axeln mindre.
Imorgon bär det av till eslöv för att repetera en hel natt och sedan ha en liten föreställning på fredag förmiddag.
Och vad säger du Camilla, fredagkväll?
Jag ska iallafall packa sakerna till imorgon nu, och sen dra mig mot sängen!
Kram
det bara kom som ett slag i magen, hur blir det nu? you got me lost...
snö
En finsk turist som var på besök i Chile - Påskön, ville få med sig en souvenir hem. Vad han valde? Örat på en moai! Hur dum får man vara egentligen? vi pratar allstå om statyer i sten som höggs för mer än tusen år sedan!
Nu riskerar han fem års fängelse och ett fett böter!
För övrigt så är klockan 01.30 nu och jag är fortfarande uppe. Axeln värker något oerhört, great! Någon som har tagit sig en titt ut över Malmö nu den senaste kvarten? i guess not. Det ligger snö på marken! usch-usch!
Jag får väl dra mig mot sängen nu.
Sov sött!
hm... vill ha något roligt att skriva om. Någon som har någon idé?
våffeldagen!
ett ord, DIET!
men jag skulle så gärna lägga vantarna över ett par goda våfflor med grädde, glass o sylt. mmm...mjumy!
visst vattnas det i munnen? sjuk?
stukad axel, huvudvärk, sträckt lår hals & öronont. Kan man börja skolan efter ett lov på bättre sätt?
Kände mig riktigt nere idag, men tack vare en viss Camilla så blev dagen räddad. Lyckades skratta mig igenom stora delar av dagen. Det var ett tag sen jag fick riktiga skrattanfall! Så tack för den babe, du äger!
Det slog mig för en stund sen att det inte är så extremt lång tid kvar tills vi går ut nian, ungefär 55 skoldagar kvar.
Jo, det kanske låter som en evighet. Fast är det det egentligen? jag tror faktiskt inte det....
Om vi har tur så sätter det finare vädret igång snart, och bara det gör att dagarna känns kortare och mindre meningslösa. Jag vet inte hur det är med er, men vintern är verkligen inte min årstid!
Vinter för mig innebär blek hud (läs: gul/grön/grå-hudfärg), tjocka jackor, massa kläder, nersnorade näsor, torra läppar. Usch säger jag bara! Och snö i slutet av mars? Vad menar dom med det? I slutet av mars förra året gick jag utan jacka ute. nostalgi...
Ska ta mig och mina klagomål och slänga mig på soffan.
Kram
självdestruktivitet
Men det jag tänkt skriva om ikväll/inatt, är en ny "trend" som uppkommit framförallt hos högstadie elever.
Om en trend handlar om kläder, smink, smycken etc så är det inga problem. Men denna "trend" är allt annat än positiv. Jag pratar om att skära sig.
För många kan det kanske verka provocerande att jag skriver att skära sig är en trend. Men i den utsräckningen jag sett detta, är det "bara" en trend. Nu för tiden är det ett måste att skära sig om man mår dåligt eller är nere.
Jag har sett så många jämnåriga som bara hakar på och följer med strömmen. Många av dessa är inte ens i närheten av en depression. Jag tycker verkligen att det är ett patetiskt beteende, och att man på något sätt gör narr av dom som är självdestruktiva och lider av någon psykisk sjukdom (tydigen så ska det vara att man har någon slags psykisk störning om man skadar sig själv så extremt).
Många av dessa går och skär sig när dom bråkat med pojkvännen eller sin mamma, och sedan slänger upp i ansiktet på dom "är du nöjd nu?" eller "titta vad du fick mig att göra!".
Jag förstår mig verkligen inte på dessa tonåringar.
Missförstå inte mig nu. Jag menar inte att det är patetiskt beteende att skära sig. Jag är medveten om att många har det väldigt svårt och att dom vill att det ska göra mer fysiskt ont än psykiskt, att dom inte har någon annan väg ut, att dom hör röster och alla andra anledningar det kan finnas, det vet jag.
Men det jag är emot är dessa människor som gör bara det för att. För att dra till sig uppmärksamhet eller för att andra ska tycka synd om dom. Usch, jag blir så arg medans jag skriver!
Iallafall, detta är också ett ämne som jag skulle kunna diskutera i timmar! Men jag lär ju inte komma någon vart genom att sitta här hemma framför en skärm.
Ni får ha det fint sålänge.
och förresten, detta var ingen förolämpning mot någon, bara åter ett inlägg där jag skriver ner mina åsikter och tankar ;)
i will miss you
and yes, i will miss you!
komplex
Men om man tar sig en titt i hur dagens samhälle ser ut (ok nu låter jag som en 50+are igen), så är det inte så himla konstigt att dagens (framförallt) tjejer kan komma att må dåligt pga lågt självförtroende.
Vi blir konstant matade med hur idealtjejen/kvinnan ser ut. En "perfekt" kvinna, med oändligt långa ben, smal, vältränad med en lyxigt solbränd hud, stora bröst, fylliga läppar etc. dom flesta vet väl hur den listan fortsätter?
Hur många av dagens normala kvinnor ser ut så? ganska få... Innan så var det negativa mest riktat mot propagandan. Stora affischer med dessa "perfekta" kvinnor på. Men är det verkligen reklamen som är värst?
Jag personligen tycker att det är värre med tjejer som öppet viker ut sig på diverse hemsidor. Dom tar några "snygga" bilder, halvnakna där fokus inte direkt ligger över naveln. Killars reaktion på detta?
- Wow vilken brud! (det tragiska är att, skulle dessa många av dessa tjejer ta normala bilder på deras ansikten skulle dom inte vara säskilt "wow")
Okej. Vi säger att den här killen fortsätter att klicka sig in på den "wow-tjejens" användare och får se fler bilder, på både henne och hennes vänninor. Killen är helt amezed med tjejerna, eftersom att dom är "helt vanliga" tjejer.
Detta är inga välkända modeller. Utan normala tjejer som råkat ha extra tur när det gäller generna.
My ass!
Dessa tjejer är tjejer som ofta betalat för att se ut som dom gör. Lagt ut förmögenheter på plastikoperationer, som skulle hjälpa dom på vägen. (åter igen, jag dömmer ingen. Alla får göra precis vad dom vill med sina pengar) Men, vad blir det då kvar för tjejerna som antingen inte har råd till operationer, eller helt enkelt inte vill opereras? När den killen som sett nakenbilder på dessa silikon-tjejer, kommer hem till sin flickvän, och automatiskt gör jämföringen, vad händer med flickvännen? Han kanske inte säger något. Förmodligen håller han tyst. Men han kommer nog ändå ha dessa bilder fastklistrade i bakhuvudet.
På det sättet, tycker jag att det är bättre att se en bild på en Pamela Andersson i bikini ute på stan. Hon (liksom många andra kändisar) är bara en dröm, både för tjejer och killar. Kändisar är liksom ur en annan värld. Alla är vackra, trevliga och framgångsrika, och alla förstår att sånt sker inte allt för ofta i "vår" värld.
Detta var inget feel-good-about-yourself-inlägg, utan mest bara för att få folk att öppna ögonen. Att förstå att det kanske inte är så farligt att avundas den modellen uppe på affischen och att helt enkelt inse att internet håller på att totalt spåra ur!
och hörreni, alla är perfekta precis som ni är ;)
lonely
design
dödshjälp
Är det verkligen bara jag som tycker att detta är orättvist? Varför skulle denna kvinnan inte kunna få dö med värdighet, bara för att EN person inte tycker det? Om det nu är 100 % säkert att den här kvinnan, verkligen ville dö, varför ska hon inte få hjälp med det? Det handlade om en sjukdom som var obotlig. En kvinna som led och över allt annat ville dö, med iallafall en aning värdighet. Jag förstår verkligen inte...
Det är så många som är aktiva i olika sorters föreningar, för att hindra djurplågeri tex. Skulle det vara någon som plågar ett djur, så att andra ser (man vet aldrig vad som sker bakom stängda dörrar), skulle det bli världens kallabalik! Om en hund kommer in till djursjukhuset, med en obotlig sjukdom, och hunden skriker av smärta, då skulle ingen veterinär ens tveka till att ge hunden "den rosa sprutan". Med detta menar inte jag att jag på något sätt tycker att det är överdramatiserat med djurplågeri, absolut inte! Jag är själv emot det och varit med i flera föreningar, eftersom att djur också är en stor passion för mig.
Det jag försöker framföra är att om det är så med djur, varför i hela friden skulle det inte vara så med människor? Om en människa ber om att bli avliden, varför ska denna inte få bli det, för att en person inte tycker det?
Orättvis värld vi lever i. Detta är ett sånt ämne som jag inte kommer någon vart med, eftersom att jag inte heller kan påverka det på något sätt. Man skulle kunna diskutera detta i timmar, men ändå inte komma någon vart.
Ville bara skriva ner min åsikt om detta.
got problems?
Jag är inte konflikträdd, absolut inte! Av olika anledningar så har jag suttit inne hos rektorn ett X antal gånger (och för det mesta haft i stort sätt alla lärare emot mig), så jag har mina erfarenheter om man säger så. Jag vågar stå på mig och jag har inga problem med att säga precis vad jag tycker rakt ut (därav kanske alla "trevliga samtal med lärarna?). Iallafall, det är inte punkten just nu.
På senare tid så fegar jag nästan ur när jag vet att ett samtal håller på att spåra ut eller när jag vet att jag ska skälla ut någon. Trots att jag vetat att jag haft rätt, just dom gångerna. Och för att vara mig, så är detta väldigt konstigt.
När det kommer till konflikter, där jag vet att jag har rätt, så njuter jag verkligen av att få se den andra personen i fråga, titta mig i ögonen och få erkänna framför mig, att jag hade rätt. Förmodligen så har det något att göra med att jag har haft väldigt svårt för att erkänna när jag har haft fel och oftat skyllt ifrån mig. But don't worry, jag har vuxit ur det! Det är fortfarande svårt för mig, men jag klarar av det!
Jag har försökt att lista ut vad detta beror på. Har inte kommit speciellt långt måste jag säga...
Men den vettigaste förklaringen är väl att jag inte kan jämföra dagens problem med ett mellanstadie-drama, tyvärr!
Jag kommer ihåg när jag var yngre och längtade tills jag var äldre, och så fick man höra den gamla visan av alla "äldre" att "njut medans det varar" och "var barn så länge du kan". Usch det hatade jag så innerligt att höra! Det kan i och för sig bero på att det värsta som fanns med att vara vuxen/äldre enligt mig, var att man skulle betala räkningar. Yeah I wish. (och det roliga är att jag inte fått handskas med just det problemet än!)
Men jag ska inte klaga heller, mycket var lättare när man var yngre, men nästintill allt är mycket roligare när man blir äldre!
Bilder!
Jag och en söt isabella påväg ut.
Snygga tjejer.
Här dansas det! (notera mina charmiga trippel-hakor!)sen vågar jag faktiskt inte lägga ut fler bilder. ( är inte hundra på hur det är med det att lägga ut bilder på kändisar...)
Guldmasken!
Har glömt att skriva om guldmasken( =privatteatrarnas pris) ju!
Finns egentligen inte så mycket att skriva, mer än att det var en fantastiskt trevlig kväll med god mat, dans och sist men absolut inte minst TRE PRISER TILL CATS!
- bästa koreografi
- bästa föreställning
- bästa kostym
Är det inte helt underbart?
Som sagt så hade jag extremt roligt under kvällen, och jag hoppas verkligen att jag får chansen att vara med på fler guldmask-galor! (och varför inte nån vacker dag vinna en själv?) man kan ju alltid drömma....
Får lägga upp bilder från kvällen lite senare, bild systemet strejkar just nu!
Gone before you know it!
(som att inte gjort det tillräckligt, tack Camilla och mami.)
New haircut, vad tycks?everything comes to an end.
Månader av lycka är förbi. Det senaste halvåret har jag fått chansen att lära mig en massa. Allt från hur mitt framtida arbete kommer att se ut, till hur hårt jag kan pressa mig själv utan att totalt falla sönder.
För att inte nämna alla underbara personer.
Jag har fått träffa världens underbaraste, charmigaste, roligaste och tallangfulla människor på samma gång!
Några gånger har jag velat gråta, men för det mesta har jag skrattat och tagit mig igenom helgerna med ett stort leende på läpparna. Vad jag pratar om?
teatern givetvis. Nöjesteatern - skrattet och glädjens teater. Mitt jobb sen augusti nån gång....
Med handen på hjärtat så har detta varit en unik upplevelse! Det finns inte ord som kan förklara vad jag kände under föreställningsperioden. Man måste helt enkelt uppleva det själv!
Nu har det gått två helger sen jag spelade min sista föreställning, och helgerna känns oändligt långa! Jag är smått obeslutsam om jag är glad eller ledsen över att CATS-perioden är slut. Jag är glad, eftersom att nu har jag mer fritid, om jag vill sova bort en hel helg, så får jag göra det.
Jag är ledsen eftersom att jag på ett sätt tappar kontakten med dom underbara människorna som jag nämnde förut. (och för att jag åter en gång måste vänja mig vid att klara mig på ett barnbidrag. Bye bye älskade lön!)
Men fler chanser kommer och fler föreställningar kommer att sättas upp, så det är ok :)
Bortsett från lönen och underbara kollegor (usch, känns så vuxet att säga så) så är det något annat som glädjer mig ännu mer. Något som är en aning egoistiskt, eftersom att det bara betyder något för mig.
Efter detta halvåret, så är jag miljoner procent säker på vad jag ska få ut av mitt liv. Vad jag ska utbilda mig till och bli så bra som jag bara kan på. Vad jag ska lägga all min energi och hela mig själ på.
Jag växte ett par millimeter som person och jag lärde mig mycket om mig själv. Jag insåg helt enkelt att det är teatern jag brinner för.
Teatern, dansen och sången, det är verkligen min grej!
och ni får äran att njuta av åter en katt-bild på.... MIG :D
