Jag har haft världens mysigaste helg.

läskigt hur en enda person kan få mig att må så extremt bra...

Det är sjukt hur mycket känslor jag kan trycka in i min kropp. Finns inte ord för hur bra jag mår när jag är med dig. Du får mig att känna mig speciell, och när du säger sånt som bara du kan få ur dig, så smälter jag inombords. Du gör mig helt enkelt hel. Hur klychigt det än låter. Kan inte tänka mig ett liv utan dig. Jag älskar dig...

                                                                             

Är det bara jag eller bara flyger veckorna förbi oss?
Nästa vecka har jag (redan) gått en hel månad i min nya skola, och jag stortrivs! Trots att jag har ganska långa dagar, känns dom inte alls och jag har det helt enkelt skitroligt under dagarna.
Visst finns det kvällar då jag saknar allt det gamla, men då handlar det oftast om personer och relationer, och inte ställen som jag saknar.
Har bestämt mig för att inte låta höstmörkret få mig att må dåligt, då jag egentligen går igenom en underbar period där i stort sätt allt går bra som fan.

Ha en trevlig helg nu, för det ska jag bannemig ha!

Går runt som en dår nu för tiden och tänder alla lampor efter klockan sex. Får smått ångest när jag tittar ut, klockan 19.48, och inser att solen gick ner för ett bra tag sen och natten redan är här.
När det blir mörk ofrivilligt för mig, börjar jag bli nostalgisk (förvånade?). Jag börjar sakna alla jag inte har omkring mig just då och blir verkligen nerstämd. Märkligt.
Syftet med detta inlägget var helt enkelt att jag vill protestera mot vintern.
Ingen kyla - ingen mörker och inget mer grått!

... och samtidigt finns det ingen i hela världen som kan få mig att må bättre.


finns inte ord för hur mycket jag älskar dig.

Ibland får jag höra saker, eller uppleva händelser som lämnar mig stum. Jag vet varken hur jag ska agera eller vad jag ska säga. Tyvärr så brukar det oftast vara de personer som jag håller närmst som får mig att känna detta. Min främsta reaktion har alltid varit att bli kortfattad när jag blir sur, ledsen, arg, besviken etc. Har på senaste tid kommit i underfund att det beror på att jag har lätt för att gråta när något påverkar mig känslomässigt. Och en av de värsta saker jag vet är att blotta mig sådär för andra personer. Ingen mer än jag själv får se mig sårbar, så är det bara.  

Idag hände något annat däremot. Jag blev väldigt arg innan, men jag grät inte. Istället drog jag på mig en kaxig kostym och blev iskall. Tårarna var inte ens i närheten, och all ilska la sig i magen. Jag blev illamående och ville nästan kräkas. Väldigt märkligt för att vara jag....

Hur som helst. Skrev detta för att jag helt enkelt behövde få ur mig det.



"Quien mas te quiere, mas te hiere..."

Jag har börjat finna mig in i min nya vardag. Har börjat hitta min plats i min nya klass. Rutinerna har börjat lägga sig, och vet ni vad? Jag gillar det.

jag gillar det....