skoltrött

Trots att jag ser framemot julen o allt det där, så måste jag erkänna att jag börjat känna mig smått skoltrött. Det är hög tid för ett jullov, så att julklappsstressen och lussebullätandet kan börja.
Annars håller min kropp på att planera en förkylning, vilket däremot inte kommer så lägligt...

take care i vinterkylan.

i love you

Ett halvår. sex månader. 182,5 dagar. 262080 minuter. Är det så lång tid egentligen?
Förmodligen inte.
Men under så lång, eller kort, tid har jag tillhört någon annan.
Och jag är glad. och jag trivs. och just nu, vill jag aldrig förlora det jag känner inombords.


Du är obeskrivlig för mig.




None


one step at a time

Det går bra nu. Finns inte mycket mer jag kan säga. Allting har gått så hastigt den senaste tiden, att jag inte ens hunnit förstå att det mesta rör sig uppåt/framåt. Saker som varit stora problem innan, börjar sakta men säkert lösas upp. Jag gillar det, och fan  vad jag hoppas att saker och ting håller sig såhär.

I take it back

Igår var inte en toppen dag, det förstår nog vem som helst som läst inläggen nedan. Idag däremot, har jag varit på toppen humör och jag har hunnit med en massa saker, bland annat fixa min garderob som sett ut som ett bombnedslag dom senaste..... två månaderna?

Min längtan till julen är dock kvar.
Jag har en rädsla i mig, som jag tror kommer att försvinna så fort julmyset drar igång. Man behöver inte vara Einstein för att märka att, tyvärr, många förhållanden når sina slut nu under vinter halvåret. Dom flesta kommer i en ganska stor svacka, som känns förjävlig när man precis varit med om en sommar med långa kvällar och varma dagar. Solen gör det mesta lättare och gladare, och därför blir allt så jäkla tråkigt när en slags grå hinna kommer och täcker för allt.
Min rädsla är att jag ska komma till den punkten. Att börja tycka att det är tråkigt, eller egentligen så är det honom jag oroar mig för. Vad gör jag om han börjar tröttna? Vad gör jag då?
Såklart sitter jag och oroar  mig över ingenting, för att vi har det skitbra. Men trots det räknar jag ner till den första December.... (12 dagar kvar)

fortsättning...

nu är det såhär att jag har lite mer klagomål i mig.

Jag vill att julen ska börja. Eller ja, julperioden liksom. Jag tycker att det är hög tid att börja stressa om julklapparna och att vilja gå ut för att man vill kolla på julskyltningen. Det räcker nu november! Jag har fått nog av dig, din gråa och tråkiga månad!

Sen vill jag att denna veckan ska gå snabbt. Jag vill att det ska bli helg... ja, trots att mina planer är förstörda.

Slutligen vill jag att min lön ska komma...

Nu är jag nog ganska tom på dumheter, så det borde räcka för idag. Om jag har gjort rätt, så ska jag vara på bra humör så fort jag lyfter mitt ASS från stolen.
Bara att hålla tummarna o hoppas......

pms

Yes, det händer mig också. Idag är jag på världens värsta humör. Jag skiftar genom att ha tårarna i halsen (utan anledning) och att vara skitförbannad (utan anledning), och jag ska inte ens nämna den jäkla smärtan...
Inte nog med det, inatt drömde jag om att jag hittade mitt halsband, men givetvis vaknar jag en stund senare och vill strypa mig själv lite mer än vanligt bara för att jag var så jävla klantig och tappade bort det. OCH! sen blir mina helgplaner förstörda. Idag förtjänar jag chocklad och mat och kärlek och allt annat jag kan komma på. För att det är fckn synd om mig!




... och ja, jag svär när jag har mens!


rubrik

Veckan började mindre bra, och slutade underbart.
Denna veckan har varit en känslomässig berg&dalbana för mig. Har hunnit att både gråta och skratta en del, men som jag lovade innan, så hade jag rätt. Den jobbiga känslan försvann och plötsligt var allt som vanligt igen, om inte ännu bättre!
Har haft en fredag och en lördag som 100 % ägnades åt mys. På hög nivå!
Morgondagen kommer till mestadels bestå av jobb, och sen är det bara att  börja om igen!
Vad mer kan jag säga? I like it ;)




förslag på sex månaders-present?

what to say?

Alla har vissa dagar då man kanske inte är på topp. Av olika anledningar, men alla har dom. Då man har gråten i halsen, då man måste klämma fram ett leende, då man helst sitter för sig själv & tyst. och jag har kommit fram till en sak ;
det är okej!
Man kan inte vara på toppenhumör hela tiden, alla har rätt att ha sina nedgångar (speciellt nu i vintertid). Om jag skulle vara lika glad alltid, skulle jag inte känna av dom stunderna som blir så speciella, just för att dom är så jäkla bra i jämförelse med nedgångarna.
Som ni säkert förstår, hade jag en sån dag idag. Men jag intalar mig själv att det är ok, för det är det.


Jag måste få sakna, må dåligt och vara osäker ibland.
Den svåra biten är bara att acceptera det.

im back

Det har varit lov, det har blivit november, kylan har tagit över och jag har haft de stressigaste och mest påfrestande veckorna någonsin.
Mina runtiner har förändrats. Nu för tiden kommer jag hem till en tom lägenhet och måste laga mat själv och spendera kvällarna ensamma. Och hur exakt går det ihop med mig, som hatar att vara ensam? Det är poängen, det går inte ihop.
Men så är det ibland. Man måste offra sig för att kunna få en bättre tillvaro...
Vad står på kvällens lista då?
städning, städning och städning!
Wish me luck.