Grattis till mig,
grattis till oss.

hejdå Sverige!

nu är det så att jag nästan kan börja räkna ner timmarna. snart snart snart, sitter jag på ett flygplan högt upp i luften. Det pirrar bara av själva tanken!
Imorgon ska jag (som sagt) åka till A för att umgås en stund med honom innan jag åker iväg. Usch, en hel vecka utan att se honom.
Min väska är i varje fall färdigpackad nu. Och jag är färdig-peelad (blekfis). Ser framemot att komma hem med den dära utomlandsbrännan som är så fin.

visst är det drygt när man inte kan somna?

Nu bär det snart av!
Fast samtidigt så är det två hela dagar kvar. Känns som en oändligt lång väntan. Som tur är, kommer jag att få som jag vill. Jag kommer att få stressa! Lite iallafall...
Imorgon är en ganska fullspäckad dag, då vi måste hinna köpa de sista nödvändiga sakerna inför tisdagen, och så ska vi också hinna med lite andra besök.
På måndag ska jag träffa älskling en stund innan jag kommer åker hem igen för att säga hejdå till min bror och förmodligen kolla igenom resväskan för hundrade gången.
Efter det är det bara att börja räkna ner timmarna och väääänta....


 Haha! bjuder på en flummig bild ifrån skol"balen" ;)

måste erkänna att början på sommarlovet har varit sjukt drygt! Mestadels beror det nog på att det är fult väder. Då blir jag iallafall, fantasilös och väldigt rastlös! Om mindre än en vecka åker jag på en relax-resa med min fina mamma, det ser jag verkligen framemot, men blir det verkligen en "relax-resa" om jag i stort sett bara legat hemma och degat precis innan?
Kalla mig konstig, men jag vill stressa nu dom sista dagarna! Jag vill ha ett fullspäckat schema och miljoner saker att tänka på. Varför? För att verkligen kunna slappna av nästa vecka. (dessutom går tiden betydligt fortare när man har saker att göra. Just nu känns det som att jag åker om typ ett år...)
I know, I know, I am wierd ;)

It's all set and done!
På min 16 årsdag ska jag sätta mig på ett plan, för att fyra timmar senare landa i Tunisien!
Bara jag och mami, en hel vecka, med underbara stränder och god mat. Kan det bli mycket bättre?

Det är verkligen läskigt hur snabbt tiden tar sig förbi oss...
För exakt ett år sen fick jag uppleva riktig sorg för första gången i mitt liv. Då man kan känna hur ens hjärta går i miljoner delar och man inte kan hindra gråten, trots att tårarna forsat ner för kinderna i flera timmar. Då allt känns hopplöst och extremt orättvist och biljoner tankar åker omkring i ens huvud.  Då 1+1 helt plötsligt inte är likamed 2 och allt känns fullkomligt ologiskt. 
Ett helt år.
Det känns fortfarande totalt ologiskt.
Varför är inte min mormor här?






Te amo...

Nu är det verkligen över!
Efter sex års tid på dammfriskolan, var det dags att vinka hejdå och vända blad. Nu är det tid för nytt.  Tid för ny skola, nytt folk, nya lärare och ny stad. Det kommer att bli en stor omväxling men just nu känner jag att jag är 100% redo för det!
Trots att jag kommer att sakna mycket och många från dammfri, behöver jag det nya. Jag behöver förändringen, och jag ser framemot den!
Vill passa på att offentligt skriva tack till mina underbara klasskompisar. Utan er så hade dammfri-tiden inte varit vad den blev. Vi har gått igenom allt från kärleksdraman till att sitta hos rektorn timme efter timme, men även många skrattattack tillfällen och helt galet roliga lektioner! Jag kommer att sakna dom flesta av er sjukt mycket, och jag erkänner att det kommer att kännas väldigt konstigt i början av nästa termin...
Någon annan som jag bara måste tacka är den bästa läraren någonsin, Jens!
En person som varit så mycket mer än bara en lärare. Någon som man kunde berätta personliga saker för och som man kunde be om råd. Han som har hållt i dom ballaste lektionerna i skolans historia! Kommer sakna dig jensi-pensi! :(
(givetvis är C en av dom personerna som jag kommer sakna mest, fast det är väl inte lönt att dra den historian igen?)

  <--- en av dom sjukaste dagarna, där vi fick för oss att ha vattenkrig!

förlåt om jag typ förstör ditt macho-rykte nu eller något, men....

du är gosigast i världen!

Sjättejuni firandet blev helt ok. Inte mycket till fest, utan mer än mysig kväll med dom allra bästa.
Det skulle bli grillning, musik och fin solnedgång, fast ganska väntat blev bland annat maten inte riktigt hur vi tänkt oss...
(tänk: sand, sand och åter sand!)
En annan liten incident var att en viss ALEXANDER fick för sig att slänga sin flickvän (alltså mig!) i vattnet. Med kläder på! Inte nog med det så bestämde han sig för att rulla mig lite i sanden efteråt. Sjukt mysigt och kärleksfullt måste jag säga....
Men, trots en påse med blöta kläder hem & lite sand överallt, hade jag en riktigt mysig kväll. Tack alla som var där :)

 here you go, den fina solnedgången! (om ni vill kan ni ignorera den nerdränkta tjejen vid sidan om...)

jag blir så förbannad på mig själv.
Typiskt mig att bli nostalgisk när jag minst behöver vara det. Ibland undrar jag varför jag ens bryr mig....

Ska jag vara ärlig har jag nog aldrig firat denna dagen på något speciellt sätt. Det kan delsvis bero på att jag har utländska föräldrar och dels för att jag tycker att nationaldagen inte är en så big deal här. Har jag fel?
Hur som helst så ska något firas ikväll.
När som helst drar jag mig mot parken och lägger mig och steker i några timmar, efter det blir det eventuellt fotboll.
På kvällen ska vi samlas ett gäng för att grilla, lyssna på musik & bara umgås. Mys!

Hur duktig känner man sig när man ätit spenat och fisk till middag? väldigt!


(imorgon börjar jag gå på GI-metoden igen)

Jag viste inte att man kunde sakna en person så mycket, att man känner sig tom utan dennas närvaro. Inte heller att man ibland inte kan släppa en person ur sina tankar under en hel dag. Att man helst av allt skulle vilja vara med denna personen dag in och dag ut, ni vet när hela kroppen skriker efter någon. Att man verkligen inte vill lägga på telefonen, trots att man pratat i flera timmar. Jag trodde inte att det fanns någon som jag passar perfekt ihop med. När man nästan kan höra "klick!" mellan sig. Du har tagit mig med storm!

Detta och mycket mer, viste inte jag. Tack vare dig gör jag det nu.
Jag är läskigt kär i dig - och jag älskar dig precis för den du är.

 världens finaste, och min egna Alexander.

Ah det är så härligt med detta underbara väder! Äntligen kan man säga att sommar 08 är här....

Blev ganska nöjd med skoldagen med tanke på att jag fick gjort det jag behövde, och faktiskt tog mig upp i morse trots att jag (fortfarande!) hade samma pulserande huvudvärk som jag haft under helgen.

Bara för mig det känns som att allt bara rullar på nu? Fint väder, solbränna, bara några dagar ifrån sommarlov, underbar vän & pojkvän osv.... känns skönt faktiskt.

Har däremot en minimal grej som ligger och stör mig bara, typiskt mig att börja planera i sista minuten eller vad?
wellwell, det får gå som det går helt enkelt.

 ursäkta min fina ihopplattade näsa :)

Vill bara ägna ett litet inlägg åt min allra bästa vän.
Bättre tjej får ni allt leta efter. Som jag skrivit någon gång innan, trodde jag aldrig att jag skulle bli så bra kompis med just Camilla. Det som egentligen gjorde att jag och Camilla började umgås var att både jag och hon blev osams med våra dåvarande bästa vänner. Vi båda hade mer eller mindre en syskonrelation med dessa andra tjejer, och det var en stor omväxling för oss att klippa kontakten totalt.
Nu måste jag vara okänslig och säga att jag nästan är glad att det hände. Om det inte hänt, hade jag och Camilla aldrig varit där vi är idag.
Lätt och prata med, lätt att skratta med, lätt att gråta med och framför allt oerhört pålitlig.
Kommer sakna dig så sjukt mycket snäckan, vågar inte ens tänka på det!
Ville bara påminna dig om att jag älskar dig och att du gjort allt så himla mycket lättare.




bilderna är förmodligen inget som någon annan förstår mer än vi.

Efter en helg som spenderats utomhus i det fina vädret, sitter jag nu och kvider av huvudvärk. Den började igårkväll och har hållt i sig i snart 24 timmar. Inte mysigt! Kan det vara solsting tro?

Hur som helst så har jag haft en mysig helg.
Fredagskvällen spenderade jag med världens finaste. Glass, film och mys (och barn som har problem med namn). Hela Lördagen gick åt att ligga och steka på en för blåsig strand, dessutom blev det en massa godis på kvällen.
Slutligen så hade jag planerat min söndag ganska så noga, tyvärr blev jag dissad av en viss och det slutade med att jag sitter här hemma och gör ingenting alls. Nothing to do, no-one to talk to... (Camilla, svara din telefon!)
Fast det är egentligen inte så illa som det låter. Idag har jag faktiskt tagit mig an rollen som faster och tog med alla tre (!) till folkets park. Bad i plaskdammen och härligt väder är faktiskt inte bad at all.

underbart väder idag, tyvärr spenderade jag dagen på helt fel ställe. Blåsig strand där man fryser när man ligger och solar uppskattas inte!
Imorgon ligger jag och steker i parken istället!

Det slog mig precis att detta är sista "hela" veckan jag kommer att gå på dammfri. Känns så jävla konstigt. Att bara gå vidare och lämna allt bakom sig. Är jag verkligen redo för det?
Redo eller inte, jag vet att jag just nu inte vill. Det är en extremt skrämmande tanke att lämna grundskolan. Men jag har inget val, och jag vet om att jag kommer att stortrivas med allt det nya. Dags att höja huvudet och möta framtiden med ett leénde på läpparna!