Jag saknar något. En del av mig har blivit tom, och jag saknar den. Jag har hemlängtan. Just nu lever jag i lite av en fantasivärld. Dagarna går fort och med många skratt, men jag hör inte hemma där, än... Jag saknar dammfri, camilla, jens, alla intriger, all drama, baletten och allt det andra som har med gamla skolan att göra. Det slog mig igårkväll att jag har gått vidare. En etapp av mitt liv är förbi, samtidigt som en ny börjat. Och det gör ont! Jag vet att jag kommer känna mig hemma i Lund förr eller senare, bara ge mig någon månad, men jag har inte förstått att högstadie tiden är förbi.


och det läskiga är att om tre år kommer jag att känna precis likadant som jag gör idag....

När man går från en etapp till en annan. Saker och ting förändras, men allt är ändå precis likadant. Tar en dag i taget, då det skrämmer mig allt för mycket att tänka på framtiden. Ibland är det skönt att vara totalt ovetande. Har inga tvivel som helst om vad jag vill, föralltid, men alla vet att man inte alltid får som man vill. Eller har ödet en glad överraskning för mig denna gång? Jag vet inte, denna gången vet jag verkligen inte. Och jag gillar det.