Jag vill dansa dansa dansa dansa dansa NU! Min kropp bara skriker efter det. Jag drömmer om det varje natt. Det har blivit en psykos för mig. Det värsta är att ingen verkar förstå......
hur mycket kan man egentligen sakna det? vafan, bara ställ dig i ditt rum o dansa då.....

Håll tyst!

Vet inte vad jag ska ta mig till, mina tankar är tvistade.

fan

Jag är jag och jag lever mitt liv precis som jag vill. Jag älskar det, jag njuter av det, jag ångrar aldrig något jag gjort och jag ser oftast framemot vad som kommer.

De första fem dagarna av veckan spenderar jag i skolan. Som jag älskar! Trivs otroligt bra och har skitkul dagarna igenom. Min nya klass består av helt fantastiska människor, som jag delar väldigt mycket med.
jag är inte den personen som fruktar måndagen. Jag vill faktiskt gå i skolan, för att jag trivs där och för att där gör jag det jag älskar mest av allt.

Helgerna spenderar jag med min pojkvän. Antingen ligger vi hemma hos någon av oss och kollar på film och myser eller så går vi ut någonstans och hittar på något mysigt. Är det någon fest, går jag med honom. Är det familjemiddag, är han garanterat med.
jag är inte personen som behöver hitta på ursäkter för att inte träffa min kille. Jag är inte heller den tjejen som flippar ur så fort han säger att han saknar mig eller vill träffa mig. Tvärtom! Jag uppskattar och förväntar mig det.

Skulle det vid något tillfälle vara så att vi inte är tillsammans på någon fest,
är jag inte den personen som vaknar upp med en främling i en säng, och sticker innan frukost. Jag är inte heller den som vaknar med massa blåmärken överallt och inte minns ett skit av vad som hänt kvällen innan. Iinte heller spenderar jag dagen efter i säng tillsammans med en spann brevid mig,  fullproppad av värktabletter.

Däremot är jag den som redan nu bokat resa med hela min familj (inklusive pojkvän) till sydamerika.
Vi ska spendera fem veckor ihop. Allihopa! Hela feta släkten. Tror ni det skrämmer mig att flyga så långt tillsammans med en kille?
Jag har ingen ångest över att jag kommer att "gå miste" om alla snygga beachboys där nere, bara för att jag släpar med mig min pojkvän. Jag kommer inte att försöka komma på planer för att slippa honom på uteställena.
Jag kommer inte att skämmas, försöka slippa, undvika eller något annat förutom att njuta och make memories tillsammans med honom.





bajs på alla andra som ska leka "vuxna" !

what comes arround goes arround.....

De senaste 10 dagarna har varit oerhört påfrestande.
Påfrestande på lite olika sätt, men det märkliga är att jag
kom på mig själv med att jag tog med mig en ny känsla ur denna
traumatiska situation.
Uppskattning.

Jag har fått lära mig att uppskatta min extremt fina pojkvän och hans
otroligt omhändertagande familj. Han har varit med mig varenda dag sen
min mamma åkte in på sjukhus. Trots att vi gått varandra på nerverna många gånger
dessa dagar, tror jag att jag älskar honom ännu mer idag. Det sättet han ställt upp på
är ovärderligt.
Hans mamma har proppat honom full med saker att äta, och som ringt varje dag
för att kolla hur allt är med mamma och mig, trots att hon själv går igenom jobbiga datum just nu.

Och min mamma.
Det har inte varit lätt att behöva se sin egen mamma i sånt läge, eller att låta dagarna gå på ett sjukhusrum
tillsammans med henne.
Det blev ofta att tankarna svävade iväg om kvällarna. Oftast negativa tankar. Men då hade jag ju min
älskling som kramade om mig och påminde mig om att allt skulle bli bra.


tacktacktack!

Jag vill inte mer. Just nu vill jag bara ta mig till sjukhuset och rycka upp mamma och dra med mig henne hem.
Det är snart en vecka sen hon blev inlagd, och det är skitjobbigt att vara ensam. Är nära bristningsgränsen hela tiden och går runt med tårarna i halsen varje dag. Jag orkar inte mer med släktingar som ringer och vill veta vad som hänt.
Jag vill ha hem min mamma. Jag vill ha hem henne nu!

Just nu har vår-längtan dragit över mig, på en sjuk nivå!
Jag kan inte förklara hur mycket jag längtar tills de varma dagarna börja smyga sig på. Så att man slipper gå runt med en huge jacka på sig, så att man ser ut som en björn. Har fått för mig att man blir snyggare mot våren/sommaren... det stämmer ju inte riktigt. Men jag vill dra på mig tunna kläder och springa ut. NU!

Denna veckas planer är att dra mig mot bla ikea för att börja inreda mitt nya, lilla och nymålade rum. Allt som finns där nu är min nya garderob, min nya säng och min gamla tv. haha.  t-o-m-t !
In med tavlor, hyllor, foton i fina ramar, ljuskrona, gardiner, kuddar, matta..... tack!

Om knappt en timme väntar Casanova på mig i tvn.
och på tal om det ska jag på dejt imorgon. blir nog supermysigt.