Okej. Dagarna har flugit iväg! Redan fredag imorgon alltså...
Vad har jag spenderat mitt lov på då? Det jag behövde som mest.
VILA!

Efter en jävligt rolig start på lovet hos Daniel, har jag enbart vilat upp mig och krängt glass.
Måste erkänna att jag känner ångesten krypa fram en aning när jag påminns om att måndagen väntar runt hörnet. UUUH!

Men jag ska inte sörja allt för länge.... snart väntar Barcelona på mig! (och efter det, två veckors påsklov!)
Våren kanske också börjat visa sig för oss då? Kort och gott, det finns helt enkelt en jäkla massa att längta efter!

Nu ska jag fortsätta på mina funderingar om hur jag ska kunna tjäna ihop mina pengar till sommaren. (Förslag?)

Nästa prioritering:
# kort promenad & rensa garderoben! Ikväll är vi effektiva....

Räknar fortfarande ner....1....!


Idag blev den en ganska lyckad dag, trots att jag imorse (igen) fick putta mig själv upp ur sängen.
Efter fyra veckor hade vi äntligen dans med Lelle igen, och det gick väl.... bra? hehe
Det blev en minst sagt konstig koreografi ;)

Fredagen väntar ett kort men kompakt schema med två danslektioner och lite språk på det.
Kvällen erbjuder lite festligheter som avslutas hos min broder. Första natten på snart två år som jag inte sover med min älskling en fredag... kommer nog att kännas lite konstigt. Har dock en hel vecka att ta igen det på sen ;)

På lördag fick jag äran att vara vikarie åt söta Frida. Ska vara lite lärare för hennes småbarn. Kommer nog att bli riktigt skoj!

För tillfället sitter jag ock funderar på vad jag ska ta på mig imorgon? Får nog ta och våga frysa lite imorgon

Nu vankas det engelskaglosor!

Puss


Klassfest för mer än ett år sen!

jag. är. så. jävla. kär.

Äntligen är skiten över!
Under ett antal veckor har vi arbetat med West Side Story, för att idag visa upp det för hela klassen.
Det gick väl som det borde ha gått.....
Nu har jag precis skrivit klart den skriftliga delen som också skulle vara inne idag, ska nog belöna mig med lite glass :) Klockan är för tillfället 20.10 och jag längtar redan till sängen. Jag är helt slutkörd!
Hm... imorgon har jag en otroligt lång dag, men den är fylld av roliga lektioner, bortsett från musikteori. Usch!

Tre snygga latinobrudar

Puh!
Äntligen har alla gått o lunget kommit. En helg med massa barn är över!
Imorgon börjar mitt ordinarie schema på riktigt, vilket betyder att jag (igen) går till halvfem tre dagar i veckan.
Bara att bita ihop I guess...

Imorgon vankas det modern - ensamble - jazzteknik, kort och fin dag helt enkelt! Det gillas!



ska lägga mig nu och drömma om varmare dagar.

Oj oj! Jag känner lite vårkänslor inom mig.
Synd att verkligheten utanför fönstret inte är
riktigt där jag känner mig än...
Får fortsätta att drömma mig ut till gröna
träd och soliga dagar.

Attans!
Jag har blivit sjuk igen. Orkar inte att gå igenom en förkylning igen när senaste gången jag var sjuk var för två veckor sen.
Nåja. Idag unnade jag mig en stanna-hemma-och-var-sjuk-dag, men imorgon får jag nog pallra mig upp till skolan ändå. Som tur är har vi långhelg denna veckan :)

Jag längtar till sommaren någon helt otroligt just nu. Men tittar jag ut genom fönstret krockar jag med verkligheten. SNÖSTORM! Jo tack...

Dags för te nu.
God natt!

Hm.... känner mig så himla förvirrad. Fråga mig inte om vad, för det kan jag svara på. Allt - inget.
Känner att jag måste hitta mig själv, för att jag är ute och vandrar på moln någonstans. Jag vill ha rutiner igen, samtidigt som jag känner grym ångest för att skolan börjar igen, just därför, för att rutinerna lurar bakom hörnet.
Usch, jag hatar att känna såhär. Vill ta tag i mitt liv, men sen undrar jag, vad fan finns det egentligen att ta tag i?

Imorgon slängs jag in i min skolvardag som " skulle bli bättre..." yeah right. 8 - 17 nästan varje dag. Jag har inte ens börjat men jag blir trött bara av att titta på mitt schema.


enough. Positiva tankar nu.... positiva tankar......

För ett ganska bra tag sen bestämde jag mig för att skippa hela blogg-grejen.
Nu, efter att ha läst alla mina gamla blogginlägg en efter en, har jag kommit fram till att det är en ganska bra grej att göra trots allt. Det gjorde mig bra att läsa igenom hur mitt liv sett ut sen slutet av åttan. What a change!

Jag har länge haft ångest över att jag förändrats så mycket som jag gjort den senaste tiden. Enligt mig själv var jag en glad, positiv, omyckt, framåttänkande tjej med många vänner innan, nu känner jag mig som raka motsatsen.
På senare tid har jag dock förstått varför det blivit så. 
Under väldigt kort tid, hände det väldigt mycket tråkigt som påverkade hela mig. Det påverkade mig på det sättet att jag började bygga en fet jävla mur omkring mig. Den sista människan jag släppte in där var Alexander. 
När jag sedan hamnade i en ny klass med massa främlingar blev det hela värre. Jag släppte inte in någon. Punkt slut.

Efter att jag läst hur jag en gång varit, har jag nu bestämt mig för att det är dags för en förändring.

Under alla år som jag bloggat, har jag skrivit efter varenda jävla nyår : Jag känner på mig att nästa år kommer att vara super! Jag har fått äta upp mina ord varenda gång. varenda gång.....

Så, nu har jag lärt mig. Tänker inte skriva ett enda ord om hur detta året kommer att bli. Jag får ta dagarna som de kommer helt enkelt....

* inga skuldkänslor
* inget bullshit!

2010's motto!

Jag vill dansa dansa dansa dansa dansa NU! Min kropp bara skriker efter det. Jag drömmer om det varje natt. Det har blivit en psykos för mig. Det värsta är att ingen verkar förstå......
hur mycket kan man egentligen sakna det? vafan, bara ställ dig i ditt rum o dansa då.....

Håll tyst!

Vet inte vad jag ska ta mig till, mina tankar är tvistade.

fan

Jag är jag och jag lever mitt liv precis som jag vill. Jag älskar det, jag njuter av det, jag ångrar aldrig något jag gjort och jag ser oftast framemot vad som kommer.

De första fem dagarna av veckan spenderar jag i skolan. Som jag älskar! Trivs otroligt bra och har skitkul dagarna igenom. Min nya klass består av helt fantastiska människor, som jag delar väldigt mycket med.
jag är inte den personen som fruktar måndagen. Jag vill faktiskt gå i skolan, för att jag trivs där och för att där gör jag det jag älskar mest av allt.

Helgerna spenderar jag med min pojkvän. Antingen ligger vi hemma hos någon av oss och kollar på film och myser eller så går vi ut någonstans och hittar på något mysigt. Är det någon fest, går jag med honom. Är det familjemiddag, är han garanterat med.
jag är inte personen som behöver hitta på ursäkter för att inte träffa min kille. Jag är inte heller den tjejen som flippar ur så fort han säger att han saknar mig eller vill träffa mig. Tvärtom! Jag uppskattar och förväntar mig det.

Skulle det vid något tillfälle vara så att vi inte är tillsammans på någon fest,
är jag inte den personen som vaknar upp med en främling i en säng, och sticker innan frukost. Jag är inte heller den som vaknar med massa blåmärken överallt och inte minns ett skit av vad som hänt kvällen innan. Iinte heller spenderar jag dagen efter i säng tillsammans med en spann brevid mig,  fullproppad av värktabletter.

Däremot är jag den som redan nu bokat resa med hela min familj (inklusive pojkvän) till sydamerika.
Vi ska spendera fem veckor ihop. Allihopa! Hela feta släkten. Tror ni det skrämmer mig att flyga så långt tillsammans med en kille?
Jag har ingen ångest över att jag kommer att "gå miste" om alla snygga beachboys där nere, bara för att jag släpar med mig min pojkvän. Jag kommer inte att försöka komma på planer för att slippa honom på uteställena.
Jag kommer inte att skämmas, försöka slippa, undvika eller något annat förutom att njuta och make memories tillsammans med honom.





bajs på alla andra som ska leka "vuxna" !

what comes arround goes arround.....

De senaste 10 dagarna har varit oerhört påfrestande.
Påfrestande på lite olika sätt, men det märkliga är att jag
kom på mig själv med att jag tog med mig en ny känsla ur denna
traumatiska situation.
Uppskattning.

Jag har fått lära mig att uppskatta min extremt fina pojkvän och hans
otroligt omhändertagande familj. Han har varit med mig varenda dag sen
min mamma åkte in på sjukhus. Trots att vi gått varandra på nerverna många gånger
dessa dagar, tror jag att jag älskar honom ännu mer idag. Det sättet han ställt upp på
är ovärderligt.
Hans mamma har proppat honom full med saker att äta, och som ringt varje dag
för att kolla hur allt är med mamma och mig, trots att hon själv går igenom jobbiga datum just nu.

Och min mamma.
Det har inte varit lätt att behöva se sin egen mamma i sånt läge, eller att låta dagarna gå på ett sjukhusrum
tillsammans med henne.
Det blev ofta att tankarna svävade iväg om kvällarna. Oftast negativa tankar. Men då hade jag ju min
älskling som kramade om mig och påminde mig om att allt skulle bli bra.


tacktacktack!

Jag vill inte mer. Just nu vill jag bara ta mig till sjukhuset och rycka upp mamma och dra med mig henne hem.
Det är snart en vecka sen hon blev inlagd, och det är skitjobbigt att vara ensam. Är nära bristningsgränsen hela tiden och går runt med tårarna i halsen varje dag. Jag orkar inte mer med släktingar som ringer och vill veta vad som hänt.
Jag vill ha hem min mamma. Jag vill ha hem henne nu!

Just nu har vår-längtan dragit över mig, på en sjuk nivå!
Jag kan inte förklara hur mycket jag längtar tills de varma dagarna börja smyga sig på. Så att man slipper gå runt med en huge jacka på sig, så att man ser ut som en björn. Har fått för mig att man blir snyggare mot våren/sommaren... det stämmer ju inte riktigt. Men jag vill dra på mig tunna kläder och springa ut. NU!

Denna veckas planer är att dra mig mot bla ikea för att börja inreda mitt nya, lilla och nymålade rum. Allt som finns där nu är min nya garderob, min nya säng och min gamla tv. haha.  t-o-m-t !
In med tavlor, hyllor, foton i fina ramar, ljuskrona, gardiner, kuddar, matta..... tack!

Om knappt en timme väntar Casanova på mig i tvn.
och på tal om det ska jag på dejt imorgon. blir nog supermysigt.

nu blev det för mycket.
har varit inlåst i nästan en vecka, utan att ens ha tagit en fot utanför dörren.
rastlösheten har tagit över mig till 100 % och jag har verkligen ingenting att göra. aaaah