De senaste 10 dagarna har varit oerhört påfrestande.
Påfrestande på lite olika sätt, men det märkliga är att jag
kom på mig själv med att jag tog med mig en ny känsla ur denna
traumatiska situation.
Uppskattning.

Jag har fått lära mig att uppskatta min extremt fina pojkvän och hans
otroligt omhändertagande familj. Han har varit med mig varenda dag sen
min mamma åkte in på sjukhus. Trots att vi gått varandra på nerverna många gånger
dessa dagar, tror jag att jag älskar honom ännu mer idag. Det sättet han ställt upp på
är ovärderligt.
Hans mamma har proppat honom full med saker att äta, och som ringt varje dag
för att kolla hur allt är med mamma och mig, trots att hon själv går igenom jobbiga datum just nu.

Och min mamma.
Det har inte varit lätt att behöva se sin egen mamma i sånt läge, eller att låta dagarna gå på ett sjukhusrum
tillsammans med henne.
Det blev ofta att tankarna svävade iväg om kvällarna. Oftast negativa tankar. Men då hade jag ju min
älskling som kramade om mig och påminde mig om att allt skulle bli bra.


tacktacktack!