Så här är det.
Jag har en pojkvän. Världens bästa, underbaraste och mest fantastiska pojkvän man kan tänka sig.
den 26e Juli åker han in i lumpen. Jag är knäckt och helt förstörd, samtidigt som jag är överlycklig för hans skull.
Hur fan är det menat att jag ska hantera detta?

Det händer mycket bra i mitt liv för tillfället, men jag blir lite blind för det positiva pga detta.

Jag vet att jag är tramsig, fjantig och blabla för att han kommer hem ofta blabla.
Men jag kan inte hjälpa hur jag känner. Det är inte lätt för mig....


Så här är det.
Vissa människor är äckliga, respektlösa svin som varken har moral eller vett i sig.


Så här är det.
Jag är ett känslomässigt freak för tillfället. Men visst ordnar det sig?



En laddad puss från mig ;)