Alla har vissa dagar då man kanske inte är på topp. Av olika anledningar, men alla har dom. Då man har gråten i halsen, då man måste klämma fram ett leende, då man helst sitter för sig själv & tyst. och jag har kommit fram till en sak ;
det är okej!
Man kan inte vara på toppenhumör hela tiden, alla har rätt att ha sina nedgångar (speciellt nu i vintertid). Om jag skulle vara lika glad alltid, skulle jag inte känna av dom stunderna som blir så speciella, just för att dom är så jäkla bra i jämförelse med nedgångarna.
Som ni säkert förstår, hade jag en sån dag idag. Men jag intalar mig själv att det är ok, för det är det.


Jag måste få sakna, må dåligt och vara osäker ibland.
Den svåra biten är bara att acceptera det.