Jag är så och kommer förmodligen alltid att vara så. Ibland behöver jag tid för mig själv. Inget personligt överhuvudtaget mot någon, men jag behöver det. Jag måste vara ensam då och då. Utan att träffa någon och utan att göra något. Och det tycker jag att jag har rätt till. Det handlar inte om att jag är sur eller arg på någon. Komplicera inte saker och ting så mycket. Alla har sina egna rutiner, sina egna sätt för att slappna av och rensa tankarna, även jag. Speciellt om det varit mycket under en tid. Då behöver jag vara för mig själv och bara vara, förstår ni? Ah, svårt att förklara. Men iallafall, ta inte illa upp, please?