Det finns vissa ställen, som har en speciell doft som får mina barndomsminnen att flöda i 100 km i timmen i huvudet på mig. På senare tid har jag märkt att jag inte har många bildliga minnen utav min yngsta barndomstid, däremot kopplar jag allt till dofter. Ganska konstigt.
Hur som helst, åkte jag idag till ett av dessa ställen. Ett ställe där jag har miljontals minnen från och där jag blir alldeles sprallig i benen av att bara vara där.

Jag pratar givetvis om kollo.
Sen jag var sju år gammal har jag åkt till exakt samma ställe, varenda sommar. Olyckligt nog blev jag helt plötsligt för gammal samma år som jag skulle fylla tolv, och mina äventyrliga sommrar var slut.
Sen två år tillbaks har dock mitt syskonbarn börjat följa sin pappas, sin farbror och sin fasters fotspår genom att också sätta sig på en två timmars lång resa mot Barnens by. Allt detta, till min och mina syskons lycka!
Under en hel dag får vi chansen att bli barn igen varje sommar.
Plocka blåbär, kasta varandra i vattnet, jaga varandra med pinnar, bli skitiga av jord och skrika efter getingar.
Hur underbart låter inte det?