Nu har jag bestämt mig. Det har gått över gränsen, och nu är det nog! Jag har de senaste 15 minuterna kollat på bilder av inälvor och allt annat äckligt som godis innehåller, i hopp om att jag blir äcklad och slutar att vräka i mig! Jag skulle tacka den läkaren som berättade för mig att jag var allergisk mot godis eller att jag av någon annan anledning, vilken som helst, är tvungen att sluta. För min del så är det tyvärr inte så att min egen motivaton räcker, jag behöver hjälp på traven. Ganska mycket faktiskt. Fast samtidigt tar jag illa upp om någon påminner mig om att jag verkligen måste släppa alla sötsaker, den första tanken som slår mig då är: tycker hon/han att jag är tjock? Felet sitter väl på mig, jag är way too complicated!
Men inte nog att jag ska sluta med godis, kakor, chips, ja allt onyttigt, jag har nämligen också bestämt mig för att börja träna. Träna på riktigt. På ett snyggt och fräscht gym med en massa svettiga människor i. Men där kommer det stora Men'et, jag är pinsamt svag (ja, jag erkänner!) och det kan leda till väldigt pinsamma situationer i ett gym. Så frågan är just nu, ska jag strunta i min svaghet och skaffa mig mod nog för att gå och köpa det där månadskortet eller köra på jag-behöver-inte-gym-jag-klarar-mig-hemma metoden? Jag är i ett svårt dilemma måste jag erkänna.... Det jag behöver är någon att träna med, som gärna får vara svagare än mig. Känner du dig träffad? hör av dig tack!

För övrigt så går jag igenom lite av en torrperiod just nu. Torrperiod på vad?
Musik, hittar verkligen ingen bra (ny) musik som jag kan älska och totalt lyssna sönder. Har musikproducenterna också en torrperiod eller är det bara jag som blivit tråkig?
Mat, jag kan inte njuta av någon mat. Känns som att allt smakar likadant. Detta är inget påhopp mot dom som lagar den maten jag äter, som tex mamma. Det är som sagt, mig det är fel på. Strejkar smaklökarna?
Kläder, hittar inget snyggt och det leder till att jag gör av med mina pengar på annat trams. Jag är också precis mellan två strorlekar i allt, så antingen måste jag köpa något som är lite för stort eller något som är en aning för tight och framhäver det man vill dölja.

Med allt detta sagt, förvånar det er att jag äter godis? ärligt talat så är jag inte förvånad...

Men bättre tider väntar väl? Våren är snart (?) här förhoppningsvis och bara det underlättar en massa!
Och när jag tänker efter så har jag en massa positivt att se framemot, och tills dess kommer jag att vara vältränad, brun och nyklippt!