kalas
Äntligen! (måste jag säga)
Barnen sover, tallrikarna är diskade, maten är uppäten och jag är totalt slut! Idag så firade jag och min familj min bror som fyller 29 om några dagar och samtidigt önskade honom en trevlig resa. Han åker nämligen till Thailand i en hel månad imorgon, riktig lyckos! Egentligen har jag ingen anledning att vara såhär trött. Jag sov till sent och jag har inte direkt gjort något utmattande, det är helt enkelt barnen! Känns som att dom suger ut energin ur en, bara genom att vara där. Måste erkänna att fem barn i en lägenhet är ungefär tre för många....
Som tur var så tog jag och J en promenad ut mitt i allt, det blev lite för mycket! (vi passade också på att köpa lördagsgodis till barnen).
Trots att dessa ungar lätt blir för mycket, så är dom underbara på sitt eget lilla vis. Dom tycker att det är så spännande med J. Det blir mycket viskningar och frågor som: är ni kära i varandra?
Härligt med den ärligheten faktiskt. Ju äldre man blir desto mer tappar man den där ärliga oskyldigheten, tyvärr! Nej barn är roliga också, men som sagt, det kan bli för mycket.
Jag satt och funderade idag om man skulle kunna sätta sig i en resväska och planka in på en resa. Jag vet att det är många som säger: åh, jag kan väl få följa med i din resväska?
Inte alls allvarligt, utan mest bara för att visa sympati mot den som åker.
Men tänk om, om, man skulle prova detta? Jag är medveten om att man förmodligen inte skulle klara sig hela vägen fram. Det är något med att trycket är lägre i bagage-utrymmet och dessutom är det förfärligt kallt där. Trots att jag vet detta, så undrar jag. Hur skulle det vara? Jag själv skulle nog dö efter bara någon timme. Klarar inte av trånga utrymmen! Om man nu skulle klara sig igenom en hel flygtur i en resväska, nere i bagage-utrymmet på ett flygplan, så måste det fan kännas underbart när man kommer fram. (och dessutom vara lagom stolt efter att ha blåst flygföretaget på ett par tusen...)
Om (det blev många om i detta inlägget) jag inte skulle ha så fullt upp just nu, så skulle jag följt med min bror, utan tvekan! Jag har aldrig varit i Thailand och nu är det som bäst (för mig) att åka. Bara ta en paus från allt. Glömma allt som har med skola att göra. Det skulle vara underbart!
Men jag får väl nöja mig med att kolla på bilder från underbara Thailand i mars någon gång, och påminna min bror att jag vill följa med i hans resväska och att han gärna får plocka med sig lite sol till mig.
Jag och älskling.